EGOT

"You'll never know who you are, if you have not disciplined yourself to know who you are"
/Yogi Bhajan

Egot är inom den yogiska filosofin en av fem kleshas - hinder i vår meditation och andliga utveckling. Egot har, precis som vårt negativa sinne, givits till oss för vår överlevnads skull. Egot tillhör mayan, den skenbara verklighet som omger oss, och skapar en illusion av separation från varandra och vår omgivning. Egot söker alltid efter att förstora upplevelsen av sig själv, och det tar ingen hänsyn till om konsekvenserna är positiva eller negativa. Egot gillar att frodas i oförrätter, smärta, förbittring och hämndbegär - låga känslor som sätter jaget i universums epicentrum.

Egot är också starkt förknippat med vänster hjärnhalva och det vi ofta kallar maskulina drag. Egot är en fragil och lättstött konstruktion, och skörast av alla egon är det maskulina.  Inom yogan arbetar vi hela tiden med att balansera om hjärnan, öka vår feminina, kreativa energi och förminska egot. I den här videon förklarar hjärnforskaren Jill Bolte Taylor vad som kan hända när vi stänger av vänster hjärnhalva helt.

En total egodöd kan beskrivas som en utplåning av idén om vår tidigare identitet, och öppnandet av möjligheten inför att vi kanske är någonting mycket större. Egodöden rymmer vad som på ytan ser ut som en paradox, men som egentligen är ganska logiskt: genom att reducera oss själva till inget, blir vi också allt. Och när vi tvättar bort våra tidigare föreställningar om vem vi trott oss vara, framträder en tidlös bild av ett medvetande som är så mycket vackrare, mer komplext och större, än vad vi tidigare trodde ens var möjligt. Genom regelbunden, yogisk disciplin inser vi snart att vi inte är en person som upplever universum, utan att vi ÄR universum, som för tillfället upplever sig själv som en person. Utan en regelbunden, andlig disciplin kommer vi däremot aldrig att lära känna vår innersta natur. När vi lär känna vårt eget inre djup, lär vi också känna våra medmänniskor på djupet, eftersom vi har en gemensam kärna som vi alla delar, och när vi disciplinerat oss själva tillräckligt för att den ska framträda inför vårt inre öga, då känner vi också igen den hos andra. I det här stadiet kan vi också börja särskilja på de uttryck som inte kommer från vårt inre, som är uttryck för vårt ego och tillfälliga intellekt.

Utöver egot (Asmita), som vi alla har i större och mindre utsträckning, räknar vi fyra andra hinder, kleshas:

 

Avidy / IgnoranS

Betraktas av yogaskolan som ett mentalt tillstånd, eller verklighetsperception, där vi har misstagit, eller snarare felidentifierat, själens natur (purusa) med kroppens.

 

RAGA / ATTACHMENT

Att hålla fast vid, begära och åtrå njutningar vi har tidigare erfarenheter av som just njutbara. Det är ännu en skenbar paradox i den andliga världen att det vi känner begär inför, är vi minst benägna att faktiskt få. Först när vi släpper taget om begären och känner tacksamhet inför det vi redan har, lämnar vi plats för något nytt i livet.

DVESHA / AVERSION

Aversion syftar i detta fallet till att undvika upplevelser vi har tidigare erfarenheter av som smärtsamma. Det tycks vara ett beteende som är nedkodat i människans livsvillkor att röra sig mot njutning och bort från smärta. Det är i rent överlevnadshänseende givetvis ingenting fel med det, utan en väldigt rimlig reaktion. Dock kan dessa elementära drivkrafter förslava vår existens och reducera den till en binär reaktion på smärta/njutning. Genom ökad självkännedom kan vi göra oss uppmärksamma på vårt reaktionsmönster inför situationer som vi, genom vår erfarenhet, tolkar som smärtsamma eller njutbara, och vi kan resa oss ovanför dem. Ju längre bort ifrån smärtan som vi står och betraktar den, desto större och hotfullare framstår den. När vi belyser smärtpunkten med vårt medvetandes ljus, kastar den till en början en oöverstiglig skugga, men till slut kommer vi så nära med ljuset att skuggan försvinner helt. Och när vi möter smärtan och stannar kvar i den, tillåter oss att känna ångesten och accepterar att den finns där, då äger vi smärtan istället för att den äger oss, och vi frigör oss samtidigt ifrån den för gott.

Abhinivesha / HÅLLA FAST VID LIVET

Livet på denna planeten är till låns, och så småningom måste vi släppa taget även om det. Att släppa taget handlar om kontrollförlust och rädsla att förlora det som vi anser tillhör oss. Vi måste dock lära oss att allt som existerar i den fysiska världen är föremål för förändring och förgängelse. Universum tar inte hänsyn till att skärmen på vår nya iphone har spräckt, men huruvida en sådan händelse lagras i akashakrönikan eller ej låter vi vara osagt. Det enda beständiga är vår själ, därför måste vi vårda vår egen och världskroppen, som utgör dess lekplats.